Per Johansson

Sträckan mellan Ludvika och Narvik är en favorit för lokföraren Per Johansson, han är nöjd med att ha bytt citypuls mot skog och milsvid himmel.

– Man sitter ganska högt och från godstågen som inte kör så snabbt ser du alla djuren. Fåglar, älgar, bäverhyddor. En gång såg jag björnar uppe i Långsele. De hade hittat en påkörd älg de fick som mat.

På turerna genom Värmland håller han utkik efter varg och järv.

Självständigt arbete

Att vara ensam i förarhytten under många timmar är inget som stör honom, tvärtom uppskattar han att få arbeta självständigt. Att det ibland blir förseningar är något man får räkna med. Själv ser han till att ha extramat packad i ryggsäcken om det blir väntetid.

– Kör man gods är det ofta obekväma tider men det gör inget för oss. Bara man får sin nattvila.

Många i branschen älskar tågen ner till varje enskild skruv – men för Per Johansson var det tillfälligheter som gjorde att han blev lokförare. Han arbetade i tunnelbanan och vidareutbildade sig. Det är han glad för idag.

– Som lokförare på TrainDrivers är man behövd och känner sig som en viktig del av företaget, inte bara som en kugge.

Tar vara på ledigheten

Ofta gör Per Johansson två veckors arbete på åtta dagar. Det är intensivt men när han kommer hem har han också mer tid att vara ledig.

– Även vid vanliga lokförarjobb är man borta mycket och blir trött. Nu får jag längre vila och känner inte att jag ska iväg hela tiden. Första dagen är man lite seg men sedan har jag sex pigga dagar att göra det jag vill.

Ibland reser han iväg någonstans. Och under de tre sammanhängande semesterperioderna under året ägnar han sig åt att ringmärka fåglar.

– Jag vill gärna vara ledig vår och höst när fåglarna kvittrar.